 Finn det positiva i det negativa
7. Ty om ni förlåter människor deras skuld så skall er himmelske Fader också fölåta er. Men om ni inte förlåter människorna deras skuld så skall er Fader i himmelen inte heller förlåta er eran skuld.
8. Också när ni fastar, se inte dystra ut som hycklarna. Ty de vanställer sitt utseende för att människor skall se att de fastar. Sannerligen säger Jag eder, de har redan fått sin lön.
9. Och jag säger er, ni kommer aldrig att finna himmelriket om ni inte skyddar er för världen och dess onda sätt. Och ni kommer aldrig att se Fadern i himmelen om ni inte håller sabbaten och avhåller er från er iver att samla rikedomar. Men när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansike så att inte människorna ser att du fastar. Och den helige Ende, som ser i det fördolda, skall belöna dig. (Kap. 26, 7-9)
Kristus förklarar, rättar
och fördjupar Ordet:
Budet, att förlåta och be om förlåtelse, gäller tills allt, som inte motsvarar de eviga lagarna, är sonat och uppklarat. Budet, att förlåta och be om förlåtelse, hör till lagen om sådd och skörd. Den upphävs först när allt mänskligt har övervunnits och varje själ blivit till ett rent, oklanderligt andeväsen.
Tills dess gäller budet: Förlåt och ni kommer själva att få förlåtelse. Om ni ber om förlåtelse och er nästa förlåter er så har också er Fader i himmelen förlåtit er. Men om ni ber om förlåtelse och er nästa inte förlåter er eftersom hon ännu inte är beredd till detta, så kommer er eviga Fader inte heller att förlåta er. Den som har syndat mot sin nästa måste även få förlåtelse av sin nästa. Först då tar Gud bort synden.
Den evigt Rättfärdige älskar alla sina barn – även de, som ännu inte har styrkan till att förlåta. Om Han endast skulle förlåta den som gav upphov till att en synd begicks utan att förlåta den som blev förledd till att utföra denna synd och som ännu inte kan förlåta – var finns då Guds rättvisa? Båda kan först gå in i himmelen när deras synder blivit sonade.
Därför var försiktiga med vad som går ut ifrån er mun och ge akt på era gärningar, om de motsvarar den eviga lagen, det vill säga är osjälviska! Väldigt snabbt har det sagts eller gjorts något som är mot lagen – men det kan dröja länge innan det har förlåtits.
Om ni har bett om förlåtelse och er nästa ännu inte är beredd att förlåta er, då kommer Guds nåd att förstärkas inom er, hölja in er och bära er. – Men Han kommer dock inte att ta ifrån er något som ännu inte är sonat. Guds barmhärtighet kommer också att förstärkas i din nästa och med hänsyn till dennes fria vilja, leda henne så att hon fortare inser sina fel, ångrar och förlåter er. Först när alla, som ni har syndat emot, har förlåtit er – när alltså allt är uppklarat – först då kan ni gå in i himmelen, eftersom Gud därmed har omvandlat allt det mänskliga i gudomlig kraft.
Gud är allestädes närvarande. Därför är Han också verksam i lagen om sådd och skörd. Också i allt negativt finns det positiva, Gud, den eviga lagen. Om människan erkänner och ångrar sina synder och fel, då aktiveras de postitiva krafterna i dessa och ger människan, som har kommit till insikt om sin skuld, styrka till att klara upp sina synder med Kristi kraft.
Förstå Guds lag; det är evigt liv från evighet till evighet – allt finns i allting: Allt innehåller allting, i det stora det lilla och i det lilla det stora, i synden finns kraften till förlåtelse och i kraften, som blir fri genom förlåtelsen, uppgången till det inre livet, till det eviga varat.
Därför kan också det gudomliga verka i det negativa– då, när människan av hela sitt hjärta ber om förlåtelse, förlåter och inte syndar igen. Människan måste dock ta det första steget till det inre livet.
Inse: Allt ni gör – ber, fastar eller delar ut allmosor – om ni inte gör det osjälviskt, utan för att bli uppmärkammade av era medmänniskor, då har ni redan fått er lön av människorna. Gud kommer då inte att belöna er. Och om ni fastar enbart på grund av er korpulens, så kommer ni inte er Faders Ande att förstärkas inom er. Men den som intar sin föda i den Allrahögstes namn och praktiserar måttlighet och fastar då och då för att komma till ro och rena sin kropp så att Guds kraft förmår att försörja alla celler och organ på rätt sätt, denne övar sig då också på ett redligt sätt att anta och motta livet ur Gud, för att leva däri. Och samtidigt kommer hon att i bönen viga sitt liv åt Gud, den Evige, för att på så vis med tiden bli till den praktiserade bönen.
fortsätt / tillbaka / tillbaka till översikten
|
