 Förlåt - och be om förlåtelse
12. Skynda dig att komma överens med din motpart, medan ni ännu är på väg, så att din motpart inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse och du slipper inte ut därifrån förrän du har betalt till sista öret. (Kap. 25,12)
Kristus förklarar, rättar
och fördjupar ordet:
”Skynda dig att komma överens med din motpart, medan ni ännu är på väg” betyder: Låt synden som du har begått mot din nästa, inte anstå! Berena det så snart som möjligt, för ännu är hon med dig på livsvägen på jorden. Om hennes själ har lämnat jorden så måste du eventuellt vänta tills ni kan träffas ännu en gång och du kan be henne om förlåtelse.
Inse: Domaren är lagen om sådd och skörd. Om denna blir verksam kommer människan först att bli befriad när hon har betalat ”det sista öret” – alltså tills allt är sonat, som hon förorsakat och inte ångrat i rätt tid.
Nyttja därför chansen att be er nästa om förlåtelse och förlåt henne så länge ni vandrar med henne på vägen över jorden och synden ännu inte har grävt sig in i själen och blivit till en orsak. Den som inte förlåter och inte ber om förlåtelse måste bära verkningarna tills hon har betalat ”det sista öret”.
Bli så snart som möjligt ense med er nästa. Har orsakerna – t ex tvist, missunnsamhet och avundsjuka – redan slagit rot i er själ och detta har också hänt i er nästa som ni är emot, då är det möjligt att denne inte kan förlåta så snart – inte heller om ni har insett och ångrat er skuld. Ty i hennes själ kan skuldkomplexet redan befäst sig genom liknande tänkande, som ni har utlöst i henne. Genom ert syndfulla förhållningssätt, som ni länge har närt, har även hon främjat grollet i sin själ gentemot er – och har liksom ni på så sätt skapat ett omfångsrikt, motstridigt energifält, ett skuldkomplex, som nu måste bli bearbetat av er båda. Botgörelsen kan ännu komma till er i detta jordelivet eller först i själsplanen eller i ytterligare inkarnationer.
Inse: Innan ett öde träffar människan blir hon förmanad av livets Ande, som också är livet i själen, och även av skyddsanden eller genom människor. Andens förmaningar är finaste känslor, som strömmar ur själen eller som skyddsanden låter strömma in i människans känslo- eller tankevärld. De förmanar människan till att tänka om eller att berena vad hon har förorsakat. Livets evige Ande och skyddsanden kan också inspirera människor att ta upp kontakt med den som står kort inför en ödesdiger händelse. De kommer då i kontakt med människan, som det berör och börjar ett samtal, som av sig självt kommer in på angelägenheten ifråga. Därigenom kan då orsaken för det föreliggande ödet bli erkänt och berenat.
Ni märker alltså att det eviga Ljuset har mångfaldiga sätt att ge förmaningar och hänvisningar – både till nästan som ni har skaffat orsakerna med och också till er själva.
Även genom impulser via händelser i dagen blir människan förmanad i rätt tid innan det som hon är skuld till träffar henne som ett ödeslag.
Den som tar sådana hänvisningar på allvar och berenar det som hon har insett vara synd genom ånger, förlåtelse, bön om förlåtelse och gottgörelse, måste inte bära det som hon förorsakat. Är synden stor så är det möjligt att hon måste bära en del av det men inte allt som ville bryta ut ur själen. Men den som dock gått miste om att se och höra alla förmaningar för att hon bedövat sig med personliga saker, hon kommer att få bära de orsakerna som hon själv har förorsakat tills ”det sista öret” är betalt.
|
