 |
|
|
 Försona dig med din nästa
11. Därför, om du bär fram din gåva till offeraltaret, och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med din broder och kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. (Kap. 25, 11)
Kristus förklarar, rättar
och fördjupar ordet:
Om du vill viga ditt liv åt Mig, den Kristus, och överlämna dina fel och synder till Mig och då inser att du ännu inte har försonats med din nästa, så låt synden först ligga framför det inre altaret. Gå till din nästa och försona dig med denne – och sedan, om du inte vill göra om samma eller liknande, som har lett till synden, lägg då din synd på altaret. Altaret befinner sig i det innersta i ditt tempel av kött och ben. Kärlekens och livets Ande omvandlar därpå synden till kraft och liv. Ty vad du fritt, utan tvång, beredvilligt överlämnar åt Mig och alltså inte gör om samma eller liknande igen, blir du befriad ifrån. Din själ mottar därefter mer ljus från Mig.
Beakta följande lagenlighet: Om ni enbart i tankar har syndat mot er nästa genom kärlekslösa, avundsjuka, hämndlystna, svartsjuka eller hatfyllda tankar, gå då inte direkt till henne för att tala med henne om det. Inse att er nästa inte känner till er tankevärld. Om ni i ord låter detta bli uppenbart, kommer hon att fundera över det. Kom endast till Mig, den Kristus, som Jag Är i ert inre och ångra era tankar och sänd samtidigt positiva, osjälviska tankar, förlåtande tankar och tankar av inre förbindelse till din nästas själ. Sedan löser Jag det som förorsakades i tankarna. Och om ni då inte tänker samma eller liknande igen, så är ni redan förlåtna.
Inse: Om ni talar till er nästa om era mänskliga tankar kan ni eventuellt beröra sådant mänskligt i henne, som just står i begrepp att omvandlas. Det skulle då kunna bryta fram igen i er nästa. Hon börjar därpå att återigen tänka och tala negativt, och belastar sig på nytt.
Lagen lyder: Inte bara den belastar sig som genom ert felaktiga förhållningssätt åter börjar fundera, utan även ni belastar er, då ni uttalade era tankar och därigenom väckte det alltför mänskliga, som befann sig i en omvandlingsprocess.
Om emellertid olagenligheter går ut ifrån er mun, genom att ni beskyller er nästa, skäller och talar illa om henne – också om hon får höra det från någon annan eller en tredje person -, gå då dit och be henne om förlåtelse. Har hon förlåtit er, så har också den evige himmelske Fadern i Mig, den Kristus, förlåtit er. Har hon emellertid inte förlåtit er, så kommer er himmelske Fader i Mig, den Kristus, inte heller att kunna förlåta er. Fader-Moder-Gudens kärlek kommer dock att mer och mer beröra det ännu omedgörliga hjärtat, så att människan fortare besinnar sig och förlåter er, så att också Gud i Mig, den Kristus, kan förlåta er, då när allt, som en gång var motstridigt, är sonat och omvandlat.
Ta er i akt för er egen tunga! Ty det olagliga som går ut från er mun kan tillfoga er nästa och er själv långt större skada än de tankar som ni insett i rätt tid, innan de har sin verkan och då överlämnat dem åt Mig, den Kristus i er.
Inse ytterligare en lagenlighet: Tankar ser och hör ni inte – och ändå existerar de. De vibrerar i atmosfären och kan påverka den som tänker på samma eller liknande sätt. Om ni i rätt tid har överlämnat dem till Mig så är de upphävda – om inte er nästa redan har registrerat dem inom sig. Då kommer ni att bli ledda så att ni kan göra något gott för den människa som ni tänkt negativt om. Och om ni osjälviskt gör det goda, utan att uttala de tidigare tankarna, då kommer de att upplösas i den själ som ni har riktat motstridiga tankar mot och som er nästa redan tagit till sig i sin själ. Då är det, som er själ utstrålat, upplöst också inom er.
|
|
