 Universellt Liv - den Inre Religionen
Den Inre Religionen är livet i Gud, som förenar alla människor i Hans enhet och kärlek.
Livet i Guds Ande gjordes och görs förståeligt för oss genom Guds Tio Budord och genom Jesu Bergspredikan av Sanningens Ande.
Gud är den fria Anden och har ingenting gemensamt med en yttre religion; den institutionella kyrkan. Den institutionella kyrkan har präglat sina föreställningar om hur Gud borde vara och hur man får möta honom och har påtvingat de troende sin gudsföreställning, inte minst också genom barndopet. Det är yttre religiösa föreställningar, det är den institutionella kyrkans gudsbild, som dock inte har något att göra med den sanne Ene, Gud.
Yttre religioner har sina respektive traditioner när de tillber sin gudsföreställning. I Guds Rike existerar varken yttre religioner eller traditioner. Kyrkans tjänstemän och många kyrkotroende har stelnat i sina traditioner.
Många märker inte längre hur människoföraktande innehållen är i den konfessionella kyrkans lära. För dem är det som står skrivet i det gamla testamentet, nu som förr, bindande .
I många avsnitt tillskrivs profeten Moses till exempel att Gud själv skulle ha krävt dödsstraff (förr stening) - till exempel för den, som förbannar sina föräldrar, för äktenskapsbrytaren, för den, som motsätter sig en prästs dom, för homosexuella och mycket mer. Gud tillskrivs många baksluga förhållningssätt. Sina fienden ska man invagga i falsk säkerhet och sedan döda. Och på flera sidor finns det naturligtvis också "gudomliga" anvisningar om vilka privilegier, som tillkommer prästerna och hur de å sin sida ska se till att djur på de mest brutala vis blir plågade, mördade, lemlästade och uppbrända - så som det står, " en lukt som gör Herren nöjd"... (3 Mos 3:5)
Allt det är en yttre religions läror. En blick tillbaka i historien visar, vilka frukter dessa har frambringat. Man behöver bara tänka på korstågen, kättare- och judeförföljelser, inkvisition, häxor som brändes på bål och mycket mer.
Och vilket är den yttre religionens ställningstagande till djuren, våra medvarelser?
Även om Jesus, den Kristus, uttryckligen har bannlyst allt dödande, också av djuren, förespråkar kyrkorna slakterier, djurförsök, genmanipulation, ja till och med rituella grymheter av bestialiskt slag mot djuren.
Den inre religionen har inga yttre ledare.
Människor, som följer Jesus, den Kristus, bildar som gemenskap den inre religionen. Denna har inga riter, inga dogmer, inga präster och inget medlemskap, alltså inte heller något barndop.
Den inre religionen baseras på frihet och frihet betyder att anta Guds kärlek och att lära sig Guds kärlek för att förstå sin nästa och akta denne som Guds son eller dotter.
Den, som steg för steg använder Guds lagar i sitt liv, den tillhör den inre religionen, vare sig hon räknar sig till en inre religions gemenskap eller ej.
Den inre religionens människor sluter sig samman i medvetenheten om att Gud är kärlek och att Hans Ande av kärlek, frid, bamhärtighet och godhet bor i varje människa, i varje djur, i varje växt, i varje sten, ja i varje atom, i varje molekyl, i varje vattendroppe.
Den inre kristendomen visar vägen inåt till guds- och nästankärleken och lär ut den stegvisa vägen, så att människan finner ut ur sitt egos dvala, det vill säga vaknar i frihetens Ande.
Sann frihet innehåller såväl självaktning som också aktning för sin nästa. Frihet betyder alltså även att vara fri från negativa tankar mot andra eller att andra borde göra det ena eller det andra för oss, som vi själva skulle kunna göra. Att vara fri betyder att åberopa den ende auktoriteten, intelligensen GUD, för att lära, vad Guds vilja är.
Nyttjar vi vår frihet i Guds vilja, då tjänar vi verkligen Gud och människorna.
Sann tro är handlingstro. I den rätta handlingen, i handling tillsammans med Gud, i handling genom kommunikationen med den eviga Anden finns hjälpen till hands och det blir kännbart att Gud existerar och att Gud hjälper - varenda syndare.
|
