Guds kraft, kärlek och vishet är den stora mäktiga All-magneten, som dra alla till sig. När än vi tillåter Honom att göra detta, tar Han förstärkt upp kommunikationen med vårt inre hjärta där vårt eviga väsens urkraft-potential väntar på sin befrielse. Vi märker det som ett anande, en längtan, en förstärkt strålning, som lyfter och fyller oss.

Det första steget, som gör detta möjligt, börjar alltid hos oss själva. Guds ljus väntar så länge på oss tills vi börjar vända oss inåt till vårt inre för att mer och mer inrikta oss på den eviga källan, som är Gud. Hur? Genom övning och lärdom, genom andlig självövervinnelse, genom inre hängivelse, genom försjunkenhet i den inre stillheten och genom bönen. Att be innebär i slutänden inget annat än att i vårt inre sträva efter kommunikationen med Gud, med Kristus.

För de flesta varar sökandet efter kärlek, lycka, trygghet, ett hem och säkerhet ett helt jordeliv. Trots många sammanträffanden, “förhållanden“ och lidelser, trots flera äktenskap får somliga senast i ålderdomen medge att de inte kommit hem, att de är ensamma, ja till och med isolerade.

De flesta människor söker hos andra något, som de själva inte har. De projiecerar alla sina önskningar på ett par aspekter, som den andre verkar besitta och tror att de nu har “hittat rätt“ genom den andre, som förkroppsligar deras önskeföreställningar. I verkligheten drar människan endast till sig det, som hon själva är och inte det, som hon gärna vill ha. Eftersom lika alltid dras till lika.

Ett värdigt liv i ungdomen innebär en värdig bortgång i ålderdomen.

Ingen människa kommer i längden att kunna säga: ”Jag har hittat rätt.” I denna värld kommer vi aldrig att hitta rätt. Varför inte? För att vi inte kommer från denna världen! Jesus, den Kristus, hänvisade oss innehållsenligt till följande: ... Guds rike finns inom er. Samt: Trakta först efter Guds rike och Hans rättvisa, sedan kommer allt annat att tillfalla er.
Den som i sitt jordeliv gör sig medveten om dessa ord från Anden i rätt tid och orienterar sitt liv därefter, kommer aldrig att vara ensam, inte heller på äldre dagar när t ex. inte partnern och barnen finns tillhands mer och familjen har lösts upp. Den som i rätt tid, har lärt sig att hitta rätt i Guds rike, som finns inom oss, i vår eviga Faders Ande, dennes jordeliv har haft en mening. Då bärs åldrandet upp av kärlek, vishet och att vara trygg.

Den, som verkligen älskar Gud, är inte ensam.

Låt oss om och om igen göra oss medvetna om att Guds rike, det eviga varat, är vår eviga hemvist, som vi också redan i jordeklädnad, som människa, kan komma närmare för att äntligen hitta rätt, det vill säga komma hem. Det är det inre riket, riket av stillhet och frid, det inre livets rike.
Om vår själ vaknar genom vårt andliga strävande, då blir vårt andliga arv mer och mer aktivt. Om vårt eviga, oförgängliga väsen allt mer reser sig i vårt innersta, då förstärks genom den tilltagande pulsationen av vårt inre hjärta, längtan och människohjärtats oro, som så ofta misstolkas och felaktigt länkar henne utåt till det yttre, till sinnenas värld.
Den omättliga fordran, den oförklarliga längtan är inget annat än ett anande om att det måste finnas en plats av trygghet, frid och lycka. Därför är människan rastlös, orolig och söker och söker.
Det är sökandet och strävandet efter någonting, som vi inte kan utröna eftersom vi ger det vi söker efter namn, såsom ”man”, ”kvinna”, ”rikedom”, ”pengar”, ”hälsa”, ”egendom”, ”lyx” med mera. I verkligheten har sökandet en djupare orsak: Vi söker vårt hjärtas urgrund, vår eviga hemvist.

Människa och själ kommer att vara oroliga så länge tills själen har dykt in i livets ocean, i Gud, den stora kärleken och enheten. Fram tills dess att människa och själ verkligen älskar Gud, den eviga Fadern till alla själar och människor, kommer hon att söka. Först när människan har hittat hem i Gud, som är enheten i alla människor, levande varelser och livsformer, när hon alltså har hittat rätt, upphör sökandet.

Lär dig av sådant, som möter dig och berör dig, genom att du inte utan vidare accepterar det så som de flesta människor gör. Fundera över det som berör dig. Försjunk i livskraften, som strömmar inom dig eller länka en bedjan om hjälp och lösning till det fjärde energetiska centret, som pulserar i närheten av ditt fysiska hjärta. Den starkt pulserande lyskraften i det fjärde medvetandecentret är Guds-Kristus-Kraften, det hjälpande och helande energetiska ljuset.

Efter varje steg, som du har tagit till Gud, kommer du att inse att du får en allt djupare inblick i allt, som möter dig och berör dig. Visheten, som inte kommer från denna värld, visar dig vägen i många av dagens situationer. Du är inte ensam.

Varje dag talar till dig genom otaliga små och stora händelser. Därigenom finns ständigt möjlighet till att samtala på tu man hand med Gud. Han förnimmer dig. En tanke på Gud, ett gott ord till din nästa, en hjälpande gest är kommunikativa tankar, ord och handlingar, som också når Gud.

Allt, som vi ser och inte ser, är energi. Ingen energi går förlorad. Varje människa är en energivolym, varje djur är energi. Hela naturen fram till den mest oansenliga blomma är energi. Varje mineral är energi. Den innehåller Guds liv. Liv är energi.

Du har livet inom dig. Naturens livsformer är en gåva från skaparen till alla människor. Gud andas också genom djuren. Hans andning är livskraften. Den förnimmer man i hela naturen.

Möt Gud, den eviga stillheten ...
Gör din promenad till en medveten gång, till exempel i naturen. Stanna upp och låt dina ögon svepa över fälten, ängarna och genom skogarna. Vet om att Gud möter dig överallt. Låt omgivningen inverka på dig. Var öppen för impulserna från naturens rike, som vill beröra ditt hjärta, ditt inre.
I trädet, i blomman, i gräset, i sädesfältet, i fågeln, i den lilla katten finns livet. Liv är nu en gång levande. Liv är medvetande. Det kommunicerar; det sänder och mottar. Vad? Medvetandeinnehåll, fina krafter, förnimmelseströmmar, som vi kan kalla impulser. Så kan vi med vårt medvetande, som blivit stilla, det vill säga med vårt inre ta till oss och samtidigt varsebli livets impulser. Då ”talar” livet i trädet, livet i blomman, i gräset, i sädesfältet, i jordmånen, i fågeln, i den lilla katten, i stjärnan vid horisonten till oss och i slutänden är det livets Ande, Gud.

Den bästa förutsättningen för att vi ska förmå att ta till oss impulserna från naturens rike är att våra högljudda tankar tiger och att våra sinnen är stilla. Att bli stilla kan man öva. Att vara stilla kan man lära.

Sann kärlek är urkraften, som enar alla och allt. Sann kärlek är alltså en himmelsmakt. Den finns i varje människa, i varje djur, i de fyra elementen och i allt som vi ser och som vi inte ser.

Lär dig att se, då finner du till dig själv och till din nästa. Lär dig att höra inom dig, då lär du dig också att lyssna. Lär dig att genomskåda alla ting, då kommer du att bemästra din vardag. Lär dig att från smärta och lidande lyssna dig till budskapet, som alltid är vägvisande till ett högre och bättre liv.

Sann kärlek gör dig fri, sann kärlek känner inte till ensamhet, sann kärlek är alltid närvarande – det är Gud.

Kärlek är hjärtats bildning, som ger samvetet utrymme till att väga och mäta, för att stämma in sig på kärleken.
Kärlek förlåter och finner ständigt vägen till förtroende igen.
Kärlek kan vänta, för att sedan ge, när tiden har kommit för det.
Kärlek låter medmänniskan ha sin frihet, utan att överge henne .
Kärlek bär sin nästa i hjärtat, oberoende av hur denne förhåller sig gentemot den henne.
Kärlek är hjärtats tilltal, som uppenbarar sig inom och omkring nästan.
Gudskärlek innebär att alltid sträva efter att utforska Hans vilja, för att göra den.

En hjälp, till att lära sig älska:
Börja i det lilla, i familjen, i en liten gemenskap. Lär dig att förstå den andre. Lyssna på denne utan att genast komma med dina kommentarer. Snart kommer du att märka att den andre inte alls är så som du eventuellt har tänkt, utan kanske har att kämpa med liknande liksom du. Om din medmänniska behöver hjälp för att hon inte kommer tillrätta med det ena eller andra, så hjälp henne då utan att förvänta erkännande och tack. Detta är små men oftast betydande steg fram till Guds- och nästankärlek.

Kärlek innebär inte att älska och bejaka det alltför mänskliga, det vill säga synden hos den andre, utan det goda i människan, som är Gud. För att tillägna oss denna höga lagenliga lära av Jesus, den Kristus, och för att göra den till vårt livs måttstock måste vi öva oss i det och lära det.

Sann kärlek är den befriande kraften, som inte binder sin nästa, som låter henne ha sin frihet.

Fundera över följande: Guds kärlek inom dig är större än du förmår att tänka och uppfatta.

Lär och öva dagligen för att uppnå medvetandet om att Gud finns inom dig. Stanna upp allt som oftast under dagen och tänk: Gud inom mig.

Lär och öva dig i att finna in till dig, i vetskapen: Inom dig finns det eviga livet. Du är inte ensam.

Endast det, som ges till andra i form av lycka och glädje, gör dig i slutänden verkligen lycklig.

När man talar om Gud får man ofta invändningen: ”Var finns Gud? Håller Han sig gömd? Varför gömmer Han sig?” eller man tvivlar på Hans existens. Då Gud är allerstädes närvarande, är Gud också ”synlig” det vill säga kan erfaras. Gud är endast osynlig för oss människor så länge, som vi vänder oss bort från ljuset och livet, som är Gud.
Många tappar också tron på Gud för att de sätter ett likhetstecken mellan Gud och kyrka. Om människan saknar tron som fundament för Guds existens och därmed också förtroendet, blir hon med tiden hållningslös.

Den, som inte ger upp, utan strävar efter att lära och ta lärdom av alla händelser, den börjar att leva. Sant liv uppfyller och gör dig lycklig.

Lägg på minnet: Vad du känner och förnimmer, vad du tänker och säger, som berör dig, har ett budskap till dig. Rannsaka vad det är som berör dig och du lär känna dig själv allt bättre. Då kommer du efterhand att vara din egen kontrollant. Du kommer att varsebli en del hos dig själv och senare hos din nästa, som du fram tills nu inte kunnat fastställa.

Ge inte upp även om ett och annat motstridigt visar sig först, trots dina goda föresatser. Det är helt naturligt så. Då betyder det: Håll ut!
Gör dig medveten om hur länge du har haft de gamla förhållningssätten. Då är det förståeligt att de inte ger vika från en dag till en annan.

Inom dig blomstrar livet. Plocka kärlekens ros inom dig och du blir till denna doft.

Lär dig att bevara lugnet i vår tids virrvarr. Inrätta dina dagar så att du före varje problem, före varje situation och före varje samtal kan inrymma ett kort ögonblick, för att nå inre lugn och samling, så att du förmår att skilja väsentligt från oväsentligt.

Gud är All-kraften och är närmare oss än våra armar och ben. Gud är alltså i vår själ och i varje cell, i varje blodkärl, i alla funktioner i vår kropp. Allt som oftast ställs frågan hur den mäktiga All-kraften Gud kommer in i vår fysiska kropp. En människa, som äger andlig kunskap från den eviga källan, kommer att svara: ”Via andningen, för andningen är livet.”

Den meditativa bönen är en källa av kraft och ljus. Inte sällan kommer den som av sig själv att utmynna i en bön för medmänniskor, för särskilda aspekter i det stora hela, som verkligen ligger oss varmt om hjärtat, för naturen, djuren och för mycket mer. Det är en bön, som uppfyller oss och för oss närmar Gud, framför allt om vi själva också håller oss till det som vi ber för, alltså förhåller oss på motsvarande vis. Ett sådant ”samtal”, en sådan kommunikation med Gud, med Kristus, efterlämnar ofta en inre känsla av att vara uppfylld och av tacksamhet ...

Den som genom lärdom och övning har funnit till sitt sanna väsen, är inte ensam eftersom hon har anlänt i sitt inre och uppskattar den inre närheten, som är till glädje för människan.

Gud är i allt och i alla. Han vill också vara allt-i-alla för dig. Han väntar. Var? Inom dig! ...