Här är du: Startsida > Profetia > Varför talar
Gud, den Evige?

Varför talar Gud, den Evige?



Gabriele, Guds profetissa och budbärare,
svarar på denna fråga:

Från historian känner vi till att Gud, den Evige, alltid skickat profeter till oss människor. Genom dem manade Han med allvarsamma ord och samtidigt hänvisande Han intensivt till Vägen när folkets dekadens, som tog sig i uttryck i det mänskliga jagets lägsta exsesser och exstaser, tilltog och inledde, genom de krassa överträdelserna mot den gudomliga ordningens fundamentala principer, en avgörande vändning i mänsklighetens historia.

Betraktar vi vår värld idag och analyserar vi de dagliga händelserna och skeendena, då är det tydligt varför Gud i denna tid skickar en profet, som Han uppenbarar sig genom. Den vaksamme inser att vi nu står inför en våldsam vändpunkt av det jordiska livet, en omvälvning, som den i mänsklighetens historia aldrig tidigare förekommit. I vår tid upplever vi begynnelsen och skeenden, som finns åskådligt återgivna i Johannes uppenbarelsen.

Katastrofer, som utgår både från världen och från jorden, tar överhand. Människorna har långtgående förstört jorden och dess skyddssköld, atmosfären. Stratosfären öppnar sig allt mer. Inflytelserna från världsalltet träffar oss människor på olika sätt och vis.

Haven har blivit till soptunnor av mänsklig okultur. Vi finner däri avloppsvatten från otaliga fabriker samt lagrade och strålande atomsopor. Jordens marker är urlakade. Rengskogarna, som är jordens lungor, avverkas på stora områden. Enorma vattenmassor leds om och motsvarande regleringsdammar upprättas. Man manipulerar med växter och djur. Djur blir oförställbart plågade - även i laboratorium i försökssyften. Tusen och åter tusentals djur dör för att jorden, till följd av människans ingrepp i naturens ekosystem, inte längre kan erbjuda dem livsutrymme med de levnadsvillkor, som de behöver. 

Människor blir allt grymmare. Hon gör affärer med mänskliga organ. Vetenskapsmän från många områden ingriper medvetet i livets områden och strukturer, övergrepp i den givna ordningen av Gud, där fram till nu en viss naturlig skygghet höll tillbaka människan. Hittills okända sjukdomar tilltar. Ödesslagen hopar sig. Hungersnöd, sjukdomar, bestialiska handlingar i krig, våldsbrott hotar människorna på alla jordens områden. Klyftan mellan rik och fattig blir allt större. Det sker allt fler skandaler, allt fler fall av korruption. Ojämnvikt, orättvisa, manipulation, lögn och bedrägeri såväl som arbetslösheten, leder till allt större spänningar. De ohållbara tillstånden i världen blir allt krassare och allt mer alarmerande. Utvecklingsförlopp kommer numera slag i slag - det, som fortfarande var giltigt igår, är idag redan noll och utan värde. Detta gäller även för de mäktigas ord på denna jord. Redan vid dessa få blixtbelysningar kan man avläsa att vi står i den första fasen av en omvälvning, vars omfattning är enorm och följderna katatrofala.

Det karakteristiska för tillståndet av folkets dekadens är att alla etiska och moraliska värden går förlorade. Man förlorar självkontrollen. Det är tydligt att den institutionella "kristendomen" inte erbjuder människorna något stöd längre. Kyrkorna töms allt mer trots dess prunk och gyllene prakt - så tomt som ett och annat "fromt" ord som talas och talades därinne. Många, som sökt Gud och vägvisningarna fram till Honom i kyrkan, har fått fastställa, att man inte kan finna Honom där. Kyrkolärans Gud hjälper dem varken att förstå det personliga ödesslaget eller mötet med det. Eftersom människorna inte kan få trosbilden av en kärleksfull Gud att stämma överens med att deras ödesslag, deras sjukdomar och deras nöd varken lindras eller upphävs av denna Guden, har de förlorat tron på Gud. En Gud, som skickar sina barn till evig fördömmelse ger man svårligen sitt förtroende till. 

De så kallade kyrkliga ämbetsmännen hänger sig fast vid staten för att via staten kunna ta ut kyrkoskatt och liknande, det vill säga motsvarande förmåner, som en statskyrka kan ta i anspråk och plocka ut till sig. Kyrkofolket och folket betalar för den kyrkliga överheten, utan att fråga, till vad. 

Besinnar vi oss på Jesu liv, på Hans lära, glädjebudskapet, som förkunnar Guds stora kärlek och jämför vi dagens kristendom med den, då kan vi fastställa att det nästan inte finns något kvar av Jesu enkla och raka lära. Allt är inriktat på kyrkomakt och kyrkoprofit. Få kyrkokristna känner till att de själva är Guds tempel och att Guds Ande bor inom dem. Få känner till att de helt enkelt kan vända sig in i sitt inre, till hjärtats Gud för att tala direkt till Honom genom bönen, som de strävar efter att uppfylla i vardagen för att komma Honom närmare, samt genom uppfyllelsen av Guds Budord och Jesu Bergspredikan. Till det behövs inga kyko-furstar, inga förgyllda kyrkobyggnader, inga dogmer och riter utan endast kunskapen om att Gud, som bor i människans hjärta, älskar dem och vill hjälpa dem, om de vill det. Vi behöver inget annat än kunskapen om att människan själv är ansvarig för allt, som hon gör, enligt de ungefärliga orden från Jesus i Bergspredikan: För varje onödigt ord måste du avlägga räkenskap på domens dag. Det gäller också för onda tankar, orena känslor och lägre handlingar, för handlingar motsvarande de lägsta mänskliga drifterna. 

Därav framgår att det, som människan sår kommer hon också att skörda. Det är inte Gud, som skickar oss det, som vi idag får bära och lida för. Det är inte Gud, som har förorenat jorden och haven. Det är inte Gud, som ingriper i atmosfären för att öppna den. Det är inte Gud, som skickar hungersnöden, sjukdomarna och lidandet. Han har inte sänt oss Sin Son, för att vi ska lära oss hur man sliter ut organ ur barnkroppar i tredje världen, hur man plågar, dödar och äter upp djur, hur man avverkar regnskogar och leder om jordens vattenådror genom enorma fördämningar. Gud sände oss inte Sin Son, för att lära oss hur man blir rik genom "armbågsekonomi" och så låta fattigdomklyftan uppstå. Jesus lärde oss inte heller några bestialiskt krigiska handlingar och gav oss inte heller rådet att lyssna på kyrkans makthavare. Han talade till oss människor: Följ mig, Jesus, den Kristus! Hur? Det lärde Han oss i enkla och raka levnadsregler, som samtidigt är de högsta lärorna. Men folkmassan hölls trög och fördummad och den tillät det. Den tillät också att teologer och kyrkliga makthavare blev förvaltare av en religion, som endast bär det kristliga, som en yttre klädnad.    

Ska Guds Kristus tiga, när Hans lära blir förvanskad och används till maktutövning, till att samla rikedomar och till att vilseleda kyrkotroende? I den institutionella kyrkan finns inget kvar av den inre religionen, hjärtats religion och den djupa tron på den rätta handlingen av läran.

Att Gud skickar en profet till människorna i denna tid, en profet, som Han uppenbarar Sig genom för att rädda sina barn, som Han älskar, från kvalen, som de själva har lagt på sig och som enligt lagen om sådd och skörd kommer att träffa varje enskild någon gång, kan endast den förstå som har uppnått vissheten att Gud är kärlek och att Han, Gud, vår eviga Fader, sörjer för oss, Sina barn. Beviset för Hans stora kärlek är Hans gudomliga Son, himmelns Medregent, som kom till oss människor, som Jesus från Nasaret och fick oss att förså vår eviga Fader av kärlek, som vi finner inom varje människa - i bönen i en stilla kammare och genom att uppfylla Hans Budord och Bergspredikan.

Dessa enkla Jesusord, dessa hänvisningar och levnadsnära läror, att erfara Gud, vår eviga Fader, i vårt hjärta, blev avsiktligt förträngda av de kyrkliga tjänstemännen. Människorna inriktades på kyrkliga tjänstepersoner, på pastorer, präster, biskopar, kardinaler eller den som låter sig kallas för "Heliga Fader". Allt detta ville inte Jesus. Allt detta behöver vi inte heller. Jesus lärde oss "Fader Vår" och att vi ska förlåta vår nästa och be vår nästa om förlåtelse för våra synder och att vår eviga Fader endast då kan förlåta oss, om vi gör det av hjärtat. Inte heller till detta behövs det någon öronbikt eller några kyrkliga tjänstepersoner, som vågar sig på att vilja ta ifrån synder från andra syndare och som det påstås - i uppdrag av Gud.  

Älska Gud av hela hjärtat, med hela din själ, med alla dina krafter och din nästa som dig själv. Det är en enkel och rak lära, naturligtvis alltför enkel för de kyrkliga tjänstepersonerna. Då och då blir läran obegripligt återgiven av dem. Den rätta innebörden av dessa stora och enastående lärorna förtydligas inte och än mindre lever man efter dem. Hade företrädarna för kyrkan förkroppsligat denna enastående lära, att älska Gud av hela hjärtat, då hade de inte längre någon rättighet till att kalla sig för kyrkliga dignitärer.  

Just i denna tid, då ett väldigt sammanbrott låter sig anas, sände Gud återigen en profet för att tala om för människosläktet: JAG ÄR närvarande. JAG ÄR här, också i den svåra tiden. Gud ger genom profeten och den som tar emot och tar till sig Hans ord, alltså förverkligar dem i det dagliga livet, den upplever Gud i sitt hjärta. 

Efter att ha verkat som profetissa i mer än 20 år känner jag mig fortfarande inte vuxen denna mäktiga uppgift. Jag ville aldrig bli profetissa. Men i själen hos en profet ligger Guds profetiska intruktioner, som måste uppfyllas av profeten.

Då jag fann Gud i mitt hjärta, ville jag uteslutande vara Hans barn, Hans dotter och uppfylla Hans vilja. Profet-ämbetet har jag alltid tyckt var svårt och det tycker jag än idag, men jag gör det, för Gud vill det. I slutändan är jag profetissa mot min egen vilja.

 

 

 

 

© 2014 Universelles Leben e.V. • E-mail: info@universelles-leben.orgImpressum